I går onsdag genomförde vi som programpunkt under Pride på stan, en inventering enligt Öppna Sverige!-modellen vid Pridehouse, det vill säga Kulturhuset.

Vi delade in oss i grupper och undersökte sedan Drottninggatan från Riksdagen till korsningen Apelbergsgatan, vilket gav hela 105 entréer till lokaler dit allmänheten har tillträde.

Vid våra bedömningar tittade vi endast på nivåskillnad som hindrande för tillgängligheten, hänsyn togs ej till dörrbredd eller tunga dörrar utan dörröppnare.

När vi räknat samman resultatet ser det ut enligt följande:

Inredningsbutiker 2 av 2 är tillgängliga = 100 %
Klockbutiker 2 av 2 är tillgängliga = 100 %
Konstbutik 1 av 1 är tillgänglig = 100 %
Tandläkare 1 av 1 är tillgänglig = 100 %
Hälskokostaffär 1 av 1 är tillgänglig = 100 %
Departement 1 av 1 är tillgängligt = 100 %
Elektronikaffär 1 av 1 är tillgänglig = 100 %
Godisbutik 1 av 1 är tillgänglig = 100 %
Kommunal förvaltning 1 av 1 är tillgänglig = 100 %

Varuhus 5 av 6 är tillgängliga = 83 %
Klädbutiker 26 av 44 är tillgängliga = 59 %
Souvenirbutiker 5 av 10 är tillgängliga = 50 % 
Optiker 1 av 2 är tillgänglig = 50 %
Bokaffärer 1 av 2 är tillgänglig = 50 %
Väskaffärer 1 av 2 är tillgänglig = 50 %
Smyckesbutiker 2 av 5 är tillgängliga = 40 %
Caféer 2 av 6 är tillgängliga = 33 %
Sminkaffärer 1 av 3 är tillgänglig = 33 %
Tobaksaffärer 1 av 3 är tillgängliga = 33 %

Restauranger 0 av 6 är tillgängliga = 0 %
Spelbutik 0 av 1 är tillgänglig = 0 %
Teater 0 av 1 är tillgänglig = 0 %
Spa 0 av 1 är tillgängligt = 0 %
Skivaffär 0 av 1 är tillgänglig = 0 %
Apotek 0 av 1 är tillgängligt = 0 %

Sammanlagt går det att komma in i 56 av de 105 lokaler dit allmänheten har tillträde som finns på Drottninggatan fram till korsningen Apelbergsgatan, alltså 53 % tillgängligt.

Sammanfattning seminarier, Almedalen
7 juli
Hur mycket får en mänsklig rättighet kosta?
Här diskuterades regeringens ageranden i frågan om otillgänglighet som diskriminering där man nu igen ska utreda vad det får kosta.
Om jag minns rätt var det på detta seminarium som Meta Troell Svensk Handel berättade hur hon stöter på många underliga kommentarer i sitt arbete med handlarnas undanröjande av enkelt avhjälpta hinder. Ingen vill riktigt ta i dessa frågor trots Boverkets föreskrifter har funnits
i många år. Alexandra Pascalidou som var moderator tyckte att vi kulle ändra strategi och blockera Rosenbad, där våra rättigheter inte tas på allvar. Imponerande med alla tolkar som orkade stå upp i värmen!

8 juli
Jobben och jobbet. TCO:s politiska utfrågning
Moderator; Sture Nord, ordförande i TCO
Arbetsgivare fortsätter att rata långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa.
Ett problem är att en stor del saknar fullgjord gymnasieutbildning.
Över 300.000 arbetar mindre än de önskar.
(S) partisekreterare vill höja A-kassettaket och att 80% ska ha 80%:s
ersättning. Vidare tycker han att arbetsmarknadsutbildningen har för låg nivå. Coaching har inte varit lyckat. (S) vill ha 10.000 fler praktikplatser.

8 juli
Föreningen Kvinnor och funktionshinder (FQ) leds av ordförande Karin Hjalmarsson. Bildades 1997. Har en fot i Handikpprörelsen och en i Kvinnorörelsen. Enligt en nyligen gjord undersökning har 33% någon gång utsatts för hot, våld och sexuella trakasserier. Man uppger även dålig eller ingen hjälp – stöd från vården.

9 juli
FINSAMS seminarium; På spåret – mot arbetsmarknaden. (min kommentar;
trevligt och proffesionellt bemötande vid ankomsten).
Moderator; Johan Jansson
Samarrangörer; Nationellt Råd för samverkan, Intresseföreningen för samordningsförbund, Finsam Gotland, SKL, Försäkringkassan.
Inledde gjorde chefen för AF, Gotland, Henrietta Stein som leder avdelningen Rehab till Arbete i samarbete med SKL, Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Finsam finns i 180 kommuner där också Finsam Rehab finns. Viktigt innan de går ut på arbetsmarknaden. En handlingsplan upprättas. Behov av helhetssyn på individen.
Gunnar Axen, ordförande i socialförsäkringsutskottet; önskvärt med “eget anslag” i stället för som nu, 5% av sjukpenningbidraget.

Förutom seminarier lyssnade jag på Mona Sahlins tal och Maud Olofssons tal i parken, båda mycket bra. För att inte tala om Mauds förband och Monas
förband Moneybrother!

Övriga intryck:
Gudrun Schymans “valfiske” på Donners plats.
I HSO:s tält; K-G Bergströms utfrågning av Maria Johansson, Ylva Johansson och Maria Larsson samt SHIAs programpunkt om Katastrofhjälp till funktionshindrade också i HSO:s tält.

Torsdag eftermiddag ägnade vi åt att prata tillgänglighet och diskrimineringslagstiftning med förbipasserande på Donners plats.

Korten där man få leta fel i miljön och skriva under vår namninsamling gick åt som smör och ibland stod vi omringade av grupper som använda varandras ryggar som skrivunderlägg, diskuterade ränndalar och funderade på hur en dörröppnare egentligen ska vara placerad.

Kul!

Föräldrakrafts utfrågade KDUs ordförande Charlie Wiemers. Kristdemokraternas ungdomsförbunds ordförande kan prata. Men det gäller samma sak som med Ida G som jag träffade under samma förutsättningar tidigare i veckan. Han svarade på frågan men kunskapen om ämnet är skrämmande låg. Men de var ändå olika. Charlie verkade ha läst på om ämnet kvällen innan. Men när frågan om vad KDU anser om ha rätt till att ha personlig assistans längre än 4 veckor vid sjukhusvistelse kom, då stog han undrande. Frågan är hur mycket av den kunskap som han visade under dagen är lagrat i kortidsminnet eller om han verkligen kan det han pratar om.

Med anledning av vårt eget seminarium missade vi onsdagens utfrågning i HSO-tältet där KG Bergström frågade ut Kenneth Johansson (C).

Alla utfrågningar finns dock som filmer på HSOs hemsida!
I menyn till höger när du kommer in på sidan finns alla utfrågningar och övriga sändningar från HSO-tältet i Almedalen.

Den 5 juli var jag på Ung Vänsters seminarie ”En förlorad generation”. Talare var derass ordförande Ida Gabrielsson. Fokus låg på Ungdomsfrågor, främst bostad och arbetsmarknad. Ord som Tillgänglighet eller Rörelsenedsättning var obefintliga. Funktionshinderperspektiv saknade helt. Nu kan man prata om en förlorad generation. Trots en fråga till henne om det hon pratade om gällde alla ungdomar, så förstod hon inte problematiken. ”Alla ungdomar” innefattar en betydligt större grupp än de som har en välbeställd förälder eller inte. Tråkigt att de verkligen har så dålig koll. Bekräftar bara de tankar jag har sedan tidigare.

Samma dag genomfördes tidningen Föräldrakrafts utfrågning av Ida Gustafsson från Ung Vänster. Man kan fråga sig vad ung vänster har för syn på Handikappolitiken. Lönebidrag verkar vara den enda lösningen. Ialla fall den lösning som nämndes flitigt. Finns betydligt fler sätt att stimulera arbetsmarknaden för personer med nedsatt rörelseförmåga. Finns betydligt fler alternativ om man vill göra skillnad. Tror inte ung vänster förstår problematiken.

Varför är det så att alla partier vill se mer lönebidrag som lösning på arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning?

Jag har så svårt att förstå hur de kan fortsätta envisas med detta, trots att sysselsättningen gått ned på samma gång som mer pengar tillförts, trots att vi från handikapprörelsen hävdar att vi först och främst ska prövas för jobb på den ordinarie arbetsmarknaden utan lönesubvention, om det inte fungerar ska möjlighet till stöd från staten finnas, inte som i dag tvärtom.

Allra farligast var hans tanke om lönebidrag med bra villkor som stöd till organisationer. Vi vet att det i praktiken fungerar så, men – det är inte meningen med lönebidraget. Ett sådant synsätt är en del i den inlåsningseffekt lönebidraget kommit att bli. Ta fram ett annat organisationsstöd  istället för att låta enskilda som inte har nedsatt arbetsförmåga drabbas för att fattiga föreningar ska få stöd!

K-G Berström ställde i sin handikappolitiska utfrågning av Lars Ohly frågan om det är ett tufft förhandlingsläge med S i dessa frågor. Lars svävade lite men svarade att man möts med ambitioner även om V kanske vill gå längre och fortare än S.

Ohly vill att nationella handlingsplanens mål, som är satta till 2010, ska vara slutförda 2014, han vill ta bort de byråkratiska tidsgränserna för sjukförsäkring och höja ersätningen, hanvill ha tillgängliga arbetsplatser och anser att fastighetsägare inte ska kunna säga nej till bostadsanpassning så som i dag. Han hävdade att dessa frågor är allmänintressen, inte särintressen och att välfärd måste få kosta.

Anne Carlsson, Reumatikerförbundet och Lars Berge Kleber, Afasiförbundet kommenterade Ohlys svar:
Anne såg en stor svårighet i det faktum att han inget sa om att personer med funktionsnedsättning ska in på den reguljära arbetsmarknaden. Hon är också orolig för vad som kan komma att hända med sjukvården och valfriheten där om det blir V som får bestämma.

Vi delade ut material om vår Öppna Sverige!-kampanj, fick förbipasserande att fylla i Finn Fem Fel-vykorten och jag höll ett kort anförande för publiken som samlats. För dem berättade jag om de siffror vi fått fram i vår jämförande statistik där vi ställer otillgänglighet i relation till tillgänglighet.

Välkommen på debatt!

Tid: Onsdagen den 7/7 klockan 10:00-12:00
Plats: Hansa Utbildning, Bredgatan 4

Alla partier är eniga om att otillgänglighet borde omfattas av diskrimineringslagstiftningen.
Trots detta har diskrimineringsutredningen kommit fram till att kostnaderna måste utredas än en gång.
Är mänskliga rättigheter bara viktiga så länge de inte kostar för mycket? Och vem har makten?

Moderator:
Alexandra Pascalidou

Medverkande:
Jean-Daniel Maurin, projektledare PR-byrån Westander
Meta Troell, omvärldsanalytiker Svensk Handel

Pontus Degsell, ordförande Förbundet Sveriges Dövblinda, FSDB
Maria Johansson, ordförande DHR
Pelle Kölhed, ordförande RTP
Tiina Nummi-Södergren, ordförande SRF
Jan-Peter Strömgren, ordförande HRF

Förbundet Unga Rörelsehindrade har haft biospioner utsända, resultatet presenteras här inom kort.

Förbundskansliets julbordsspanare har undersökt möjligheten att komma in på de julbord som annonserades i Dagens Nyheter den 7 december. Hela 13 av de 27 julborden utestänger personer med nedsatt rörelseförmåga.

Välkommen?

I Karlskoga serverar tio restauranger julbord. Endast fyra av dessa är tillgängliga för oss som använder rullstol, rapporterar vår julbordspatrull i Karlskoga.

Vid regeringens handikappdelegations möte förra veckan presenterade DHR Öppna Sverige!-kampanjen och den metod vi valt att ställa det tillgängliga utbudet i relation till utbudet totalt.

Efter sovmorgon, blogguppdaterande och tvätt sitter jag i soffan och försöker summera den gångna veckans intryck av hur partipolitiken och mediernas intresse fungerar.

Det är en skam och en nonchalans utan dess like – denna medvetna exkludering man ägnar sig åt från politiskt håll när det gäller personer med funktionsnedsättning.

Även om vi, som jag tidigare beskrivit, haft många bra möten och känner att många av också relativt hög uppsatta partipolitiker är kunniga och insatta i frågan om tillgänglighet, så väljs budskapet bort när man skall prioritera vad man skall säga i den allmänna debatten. När man skall välja vad man skall säga till sina väljare – då försvinner vi och raderas ut.

Det pratas om allas lika värde, grupper räknas upp och situationer exemplifieras – ett grepp som de flesta av partiledarna använt.

Men – menar man alla med alla, eller menar man alla utom xxx?
Varför undviker man annars så konsekvent att ta ställning för ett samhälle för alla, på riktigt?
Varför undviker man det faktum att en stor del av Sveriges befolkning utestängs från det dagliga samhällslivet på grund av bristande tillgänglighet?
Kom inte och säg att valet inte är medvetet, för det är det.

Tycker du det är ok?

Om inte – ta kontakt med riksdagsledamöterna från din valkrets. Hänvisa till Öppna Sverige!-budskapet om du vill. Skicka efter Öppna Sverige!-vykort från förbundskansliet och posta semesterhälsningar med dem till Reinfeldt, till Andreas Carlgren som ansvarig minister för byggfrågor, till Mats Odell som ansvarig minister för kommunernas verksamhet, till Maud Olofsson som ansvarig minister för näringslivet – där vi så ofta negligeras, till Nyamko Sabuni som ansvarig minister för att ingen diskrimineras, till partiledarna, till Åsa Torstensson som ansvarig minister för landets kommunikationer.

Självklart kommer det bli förändring någon gång. Utifrån mina kontakter upplever jag att mycket handlar om en generationsfråga – yngre generationer har mycket lättare att ta till sig det rättighetsperspektiv vi för fram. Det vi behöver är en allmän opinion för att personer med funktionsnedsättning på riktigt skall inkluderas i mångfaldspolitiken. Vi behöver ett tryck från allmänheten för att fel skall sluta begås, pengar skall sluta slösas på att göra fel och rätta till, pengar skall sluta slösas på att inte inkludera.

men i stort är jag nöjd med vårt arbete och hur vi synts i Almedalen.

Det blev ingen medieuppmärksamhet på plats i år – men det är inte heller något vi kunde räkna med.  Politikerveckan var i år större än någonsin och det har varit många som slagits om utrymmet.

Jag upplever dock att vi fått ett stort informellt genomslag på plats. Vi och vårt Öppna Sverige!-budskap har uppmärksammats. Flera har påtalat att de tyckt var och annan gått omkring med vår gröna knapp på sig.

Vi har delat ut flygblad, vykort och knappar med Öppna Sverige! – budskapet till de politiker, journalister, lobbyister och Almedalsbesökare vi mött och samtalat med.

Vi har besökt seminarier och där lyft vårt perspektiv på de ämnen som behandlats. Via twitter har vi rapporterat om tillgänglighet kontra otillgänglighet – vilket kunnat följas av de som bevakat almedalen på twitter – något jag också fått kommentarer om att man gjort. 

När vi inte kommit in har vi delat ut vår förbudsskylt.

Mycket positivt är att flera av våra kända partipolitiska profiler – både gamla och nya kontakter – kommit fram och uppskattat vårt budskap som de nu lärt sig känna igen – mycket dåligt är dock att detta uppmärksammande av frågan inte når ända upp i partitopparna.