Almedalen

Öppna Sverige! kampanjen kommer nu till Almedalen. Vi kommer att granska hur tillgängligheten är på olika arrangmang och seminarium samt sprida information.Vill du veta mer vad DHR och Unga Rörelsehindrade gör i Almedalen, läs mer här: Almedalen 2010

Bilder

www.flickr.com
Öppna Sverige!'s items Go to Öppna Sverige!'s photostream

Flöden

Subscribe

Marie-Louise reflektioner från Almedalen 2010

Sammanfattning seminarier, Almedalen
7 juli
Hur mycket får en mänsklig rättighet kosta?
Här diskuterades regeringens ageranden i frågan om otillgänglighet som diskriminering där man nu igen ska utreda vad det får kosta.
Om jag minns rätt var det på detta seminarium som Meta Troell Svensk Handel berättade hur hon stöter på många underliga kommentarer i sitt arbete med handlarnas undanröjande av enkelt avhjälpta hinder. Ingen vill riktigt ta i dessa frågor trots Boverkets föreskrifter har funnits
i många år. Alexandra Pascalidou som var moderator tyckte att vi kulle ändra strategi och blockera Rosenbad, där våra rättigheter inte tas på allvar. Imponerande med alla tolkar som orkade stå upp i värmen!

8 juli
Jobben och jobbet. TCO:s politiska utfrågning
Moderator; Sture Nord, ordförande i TCO
Arbetsgivare fortsätter att rata långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa.
Ett problem är att en stor del saknar fullgjord gymnasieutbildning.
Över 300.000 arbetar mindre än de önskar.
(S) partisekreterare vill höja A-kassettaket och att 80% ska ha 80%:s
ersättning. Vidare tycker han att arbetsmarknadsutbildningen har för låg nivå. Coaching har inte varit lyckat. (S) vill ha 10.000 fler praktikplatser.

8 juli
Föreningen Kvinnor och funktionshinder (FQ) leds av ordförande Karin Hjalmarsson. Bildades 1997. Har en fot i Handikpprörelsen och en i Kvinnorörelsen. Enligt en nyligen gjord undersökning har 33% någon gång utsatts för hot, våld och sexuella trakasserier. Man uppger även dålig eller ingen hjälp – stöd från vården.

9 juli
FINSAMS seminarium; På spåret – mot arbetsmarknaden. (min kommentar;
trevligt och proffesionellt bemötande vid ankomsten).
Moderator; Johan Jansson
Samarrangörer; Nationellt Råd för samverkan, Intresseföreningen för samordningsförbund, Finsam Gotland, SKL, Försäkringkassan.
Inledde gjorde chefen för AF, Gotland, Henrietta Stein som leder avdelningen Rehab till Arbete i samarbete med SKL, Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Finsam finns i 180 kommuner där också Finsam Rehab finns. Viktigt innan de går ut på arbetsmarknaden. En handlingsplan upprättas. Behov av helhetssyn på individen.
Gunnar Axen, ordförande i socialförsäkringsutskottet; önskvärt med “eget anslag” i stället för som nu, 5% av sjukpenningbidraget.

Förutom seminarier lyssnade jag på Mona Sahlins tal och Maud Olofssons tal i parken, båda mycket bra. För att inte tala om Mauds förband och Monas
förband Moneybrother!

Övriga intryck:
Gudrun Schymans “valfiske” på Donners plats.
I HSO:s tält; K-G Bergströms utfrågning av Maria Johansson, Ylva Johansson och Maria Larsson samt SHIAs programpunkt om Katastrofhjälp till funktionshindrade också i HSO:s tält.

Maria kommenterar Hägglund

Maria Johansson, förbundsordförande DHR, kommenterar partiledare Göran Hägglunds (KD) tal i Almedalen 9 juli 2010

Ansvarigt statsråd Maria Larsson ställs till svars

Fredagen var Kristdemokraternas dag och efter flera turer blev det klart att det ändå skulle bli Maria Larsson (KD) Äldre- och folkhälsominister och den som är ansvarig för samordningen av handikappolitiken som skulle intervjuas av K-G Bergström.

Maria Larsson sa i stort sett vad man kunde förväntat sig. Hon höll med om att det går för långsamt, hon höll med om att det är mycket kvar, att de Öppna Sverige! siffror K-G redogjorde för visar på ett samhälle som är långt från de nationella målen.

När jag efter intervjun tog plats i kommentatorsringen tillsammans med Gudrun Skaven Pettersson, ordförande Unga Hörselskadade och Mia Ahlgren, HSO, koncentrerade jag mig på det stora misslyckandet att genomföra perspektivskiftet, att få med sig övriga departement och ministrar i arbetet.

När Gudrun fick frågan vad hon skulle göra som nytillträdd minister på posten om hon fick drömma, svarade hon att hon skulle träffa alla sina ministerkollegor en och en och förklara för dem att allt det de skulle komma att göra också skulle påverka henne och hennes ansvarsområde och att de därför skulle vara tvungna att ha henne med i alla beslut. Lysande!!!

Marie-Louise kommenterar Sahlin

Marie-Louise Sandberg, DHRs förbundsstyrelse kommenterar Mona Sahlins (S) tal i Almedalen 8 juli 2010

Finn Fem Fel på Donners plats

Torsdag eftermiddag ägnade vi åt att prata tillgänglighet och diskrimineringslagstiftning med förbipasserande på Donners plats.

Korten där man få leta fel i miljön och skriva under vår namninsamling gick åt som smör och ibland stod vi omringade av grupper som använda varandras ryggar som skrivunderlägg, diskuterade ränndalar och funderade på hur en dörröppnare egentligen ska vara placerad.

Kul!

Daniel bevakade KDU

Föräldrakrafts utfrågade KDUs ordförande Charlie Wiemers. Kristdemokraternas ungdomsförbunds ordförande kan prata. Men det gäller samma sak som med Ida G som jag träffade under samma förutsättningar tidigare i veckan. Han svarade på frågan men kunskapen om ämnet är skrämmande låg. Men de var ändå olika. Charlie verkade ha läst på om ämnet kvällen innan. Men när frågan om vad KDU anser om ha rätt till att ha personlig assistans längre än 4 veckor vid sjukhusvistelse kom, då stog han undrande. Frågan är hur mycket av den kunskap som han visade under dagen är lagrat i kortidsminnet eller om han verkligen kan det han pratar om.

Ylva Johansson i heta stolen

Torsdagen den 8 juli var socialdemokraternas och för att svara på K-G Bergströms frågor om partiets syn på handikappolitiken infann sig Ylva Johansson.

Jag tror K-G fick improvisera en hel del, för Ylva inledde med att redogöra för den omvärdering av politiken hon lett inom socialdemokraterna sedan man efter förra valet insett att man inte fört utvecklingen framåt, hon gjorde helt enkelt en totalpudel.

I övrigt tycker jag det många gånger låter väldigt lika när man lyssnar till S och M. Båda framhåller individuella lösningar framför generella och båda pratar väldigt mycket om att varje arbetat timme är värd mycket.

Ylva Johansson utlovade diskrimineringslagstiftning och åtgärder för att få personer med funktionsnedsättning i arbete.

Jämställd frukost

På torsdagen var jag, Maria, inbjuden att tala vid Liberala Kvinnoförbundets frukostseminarium i Almedalen. Det blev en timme om könsskillnader var gäller sysselsättning, ekonomi, assistans och hjälpmedel med mera mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning. Vi pratade om den många gånger avsexualiserande synen på kvinnor med funktionsnedsättning och hur farligt detta kan vara på många sätt.
Tack Maria Lundqvist-Brömster som bjöd in mig!

Bloggmingel

På onsdagskvällen  bjöd vi som skriver på bloggen FullDelaktighet.Nu in till mingel utanför Visby.

Till maten och drycken bjöds ”live-bloggning” och bland annat lästes Vilhelm Ekensteens briljanta inlägg om särintresse kontra allmänintresse, I huvudet på en politiker upp av Anna Holmbom.

Kjell Stjernholm pratade om sin övertygelse om personer med funktionsnedsättningar själva måste ge oss in i politiken – instämmer till fullo!

Själv berättade jag om min skolgång och om hur jag efter gymnasiet gick en specialkurs uppe i Stockholm. Utbildningen fanns i Norrköping, men på en skola som till och med jag var tvungen att inse inte skulle fungera. Följden blev att Norrköpings kommun betalade dyra pengar för utbildningsplats, för boende, för  hemresor, för uppehälle för mig under en termin. Detta var 1988. När jag för några veckor sedan i ett annat sammanhang stötte på en kvinna som arbetar inom skolvärlden i Norrköping berättade hon att den gymnasieskolan, De Geer, fortfarande är precis lika otillgänglig och oanvändbar nu 22 år senare.

Jag var inte kvar hela kvällen, men kvällen bjöd även på Jonas starka inlägg om att vi måste välja en ny väg kallat En ny väg framåt.

Daniel kommenterar Olofsson

Daniel Pollak, sråkrör Förbundet Unga Rörelsehindrade kommenterar Maud Olofssons (C) tal i Almedalen 7 juli 2010

Seminarium om standardisering

Onsdag eftermiddag satt jag, Maria, i panelen vid ett seminarium arrangerat av SIS (Swedish Standards Institute) med rubriken ”Beställ rätt – tillgänglighet en förutsättning för hållbarhet och god kvalitet”. Tillsammans med mig fanns i  panelen Hans von Axelson från Handisam och Mia Ahlgren från HSO. Moderator var Pelle Thörnberg.

Seminariedeltagarna fick börja med att gissa vilket av följande som skulle bort: Ett tåg, en ettgreppsblandare, en fjärrkontroll eller den nya internationella standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000.

Det kanske oväntade svaret var naturligtvis tåget, även om tågtrafik och rälsbredd ofta används som det klassiska exemplet på behovet av gemensamma standarder. Varför det var det som var fel i denna uppräkning beror naturligtvis på att tåget som fordon är ett praktexempel på hur fel det kan bli när man inte tar hänsyn till tillgänglighet och användbarhet. Jag redogjorde för nuläget när det gäller möjligheten att som rullstolsanvändare resa med tåg i Sverige samt berättade om den allvarliga situation vi har med en kommande EU-standard som sätter maxvikten för passagerare + hjälpmedel till 200 kg.

Vi har en rad olika modeller med olika sätt att ta sig ombord, varierande sittplatser och möjligheter att använda toaletten.
InterCity – skrangliga lyftplattor man ej manövrerar själv, dåliga platser utan bord eller armstöd som övriga resenärer, små toaletter.
X2000 – behöver jag säga något? Kommer knappt ihåg alla turer, ny jultradition med liftar som tas ur bruk.
Reginatåget – golvet höjer sig och man manövrerar själv, men först ska man ju komma ombord och det här med plant insteg betyder inte alltid eller för alla att man faktiskt kommer på själv utan det kan behövas läggas ut en ramp som överbryggar avstånd och en rad små hindrande nivåskillnader
Bättre nyare modeller?
Östersundståget – boskapsdel utan möjlighet att sitta bekvämt, inga bord, ingen avskildhet, kallt, pendlarutrymme
Dubbeldäckaren – ramp krävs, brant lutning nedåt, trångt, rullstolsplats utan möjlighet att flytta över till riktigt säte, när man ska av eller på måste 7-8 personer som sitter i gången resa så sig

Ny tågstandard vore väl bra för att komma tillrätta med allt detta? För att få tåg som alla kan resa med på lika villkor, där det blir möjligt att välja 1 eller 2 klass, besöka restaurangvagnen, besöka lekhörnan med sina barn o s v , o s v

Arbete pågår, men här finns stora problem som riskerar att FÖRSÄMRA möjligheterna från i dag redan dåliga till utestängning av resenärer som använder elrullstol
Inledningsvis, i arbetet med framtagandet av teknisk specifikation fanns inte någon representant från handikapprörelsen med, det saknades kompetens om funktionsnedsättning, tillgänglighet och användbarhet och om hjälpmedel. Detta ledde till att vi nu dras med en begränsning av vikten för resenär och fordon tillsammans till 200 kg. Detta trots att de elrullstolsanvändare tillsammans med sin stol väger från 210 kg för de minsta stolarna och inte speciellt stora personer, och uppåt.
Det här är skandal. Vi har uppvaktat Näringsdepartementet, vi har tillskrivit hela trafikutskottet och även träffat flera utskottsledamöter, vi har haft kontakt med eu-ministern.

Seminariet fortsatte härefter med det stora problemet inom  hela tillgänglighetsområdet -  att kortsiktig ekonomism ställs mot långsiktig utveckling. Det förefaller vara en konflikt mellan kostnader och förutsättningar för mänskliga rättigheter.

Hans von Axelson berättade hur det ser ut när det gäler Digital arbetsmiljö och det nyligen förlorade målet där DO inte fick rätt mot Försäkringskassan som diskriminerat en synskadad arbetssökande för att det skulle bli för kostsamt att anpassa deras datorsystem.

Därefter gick jag in på  arbetet med en standard för byggd miljö, där jag funnits med.

Arbetet med TK453 har dragit ut på tiden och nu pågått i många år. Vi säger från Sverige nej av främst två anledningar, ramplutningar och trappmarkeringar.
I Sverige säger BBR att en ramp får luta som mest 1.12, det är ett säkerhetsmått. Ur användarsynpunkt säger vi från handikapprörelsen, vilket även Boverket förordar, 1.20.
I TK 453 har dock förslaget varit att man ska få gå så långt som till 1.8
Här finns kulturella skillnader – klara sig själv om man kan i kontrast till självklart att man alltid har någon med sig
Naturligtvis ska människor som har fysiska förutsättningar för det ha rätt att kunna klara sig själva istället för att begränsas av miljön.

I Sverige markerar vi första och sista trappsteget för att personer med nedsatt syn skall uppmärksammas på när en trappa börjar och slutar. I förslaget vill man dock ha alla trappsteg markerade.

Mia Ahlgren berättade om TV-sändningar ur beställarrollen och om hur alla vill beställa rätt men det saknas riktlinjer och standarder.

Publiken hade fått mentometerknappar och med under seminariets gng ställdes frågor kring beställning, tillgängligetskrav vid beställning, hur krav påverkar kreativiteten med mera.

Avslutningsvis gick vi in på den största utmaningen inom standardisering. Jag framhöll att det finns både för- och nackdelar, så som vi fått exempel på. Standardisering kan vara ett fantasiskt verktyg för att föra utvecklingen framåt, men den kan också innebära ett hinder. Används standarder för att begränsa utvecklingen, för att begränsa kraven så är de ett reellt hot mot ett samhälle för alla och för en utveckling mot synen på människor med funktionsnedsättning som en naturlig del av den mänskliga mångfalden. Ett medel att sätta konventionsstadgade rättigheter ur spel.

Ett annat problem är att den som kan betala för sig får vara med, det blir alltså inte kunskap, representativitet eller demokratiskt fastställda riktlinjer för vårt gemensamma samhälle och vår gemensamma tillvaro som styr, utan den som har råd att betala för sig och ta de kostnader det innebär att delta i ett sådan här omfattande och tidskrävande arbete.

Fullsatt seminarium

Onsdagen den 7 juli genomförde vi tillsammans med ytterligare fyra förbund ett seminarium med rubriken Vad får en mänsklig rättighet kosta?

Det blev en fullsatt tillställning där personer trängdes utanför i korridoren för att även om de inte kom in i själva lokalen försöka höra vad som sades därinne. Uppåt ett tjugotal besökare vände redan ute på gatan då de inte fick plats ens i korridoren. Kul!

Vi byggde seminariet kring det faktum att löften ges och våra politiker säger att de ska prioritera frågor, men i praktiken händer inget. Läs om seminariet på Marias blogg dhrbloggen.

Daniel bevakade Ung Vänster

Den 5 juli var jag på Ung Vänsters seminarie ”En förlorad generation”. Talare var derass ordförande Ida Gabrielsson. Fokus låg på Ungdomsfrågor, främst bostad och arbetsmarknad. Ord som Tillgänglighet eller Rörelsenedsättning var obefintliga. Funktionshinderperspektiv saknade helt. Nu kan man prata om en förlorad generation. Trots en fråga till henne om det hon pratade om gällde alla ungdomar, så förstod hon inte problematiken. ”Alla ungdomar” innefattar en betydligt större grupp än de som har en välbeställd förälder eller inte. Tråkigt att de verkligen har så dålig koll. Bekräftar bara de tankar jag har sedan tidigare.

Samma dag genomfördes tidningen Föräldrakrafts utfrågning av Ida Gustafsson från Ung Vänster. Man kan fråga sig vad ung vänster har för syn på Handikappolitiken. Lönebidrag verkar vara den enda lösningen. Ialla fall den lösning som nämndes flitigt. Finns betydligt fler sätt att stimulera arbetsmarknaden för personer med nedsatt rörelseförmåga. Finns betydligt fler alternativ om man vill göra skillnad. Tror inte ung vänster förstår problematiken.

Ken kommenterar Björklund

Ken Gammelgård, förbundssekreterare DHR, kommenterar partiledare Jan Björklunds (FP) tal i Almedalen 6 juli 2010:

Lagstiftning 2011 tekniskt möjligt enligt Ullenhag

Tisdagen är Folkpartiets dag i Almedalen och mitt på dagen var det partisekreterare Erik Ullenhags tur att frågas ut av K-G Bergström i HSOs tält på kajen i Visby hamn.

Han ansåg att resurser behöver tillföras för att de handikappolitiska målen ska kunna genomföras och på frågan om finansministerns stöd för detta svarade han att ”det har han när man förhandlat färdigt”.

Attityder såg han som det stora problemet på arbetsmarknaden och framförde at den stora utmaningen är att se att alla kan bidra. När det gäller detaljer på detta område och andra hänvisade han till det valmanifest man kommer med i augusti.

HSOs Mia Ahlgren pressade Ullenhag på NÄR vi kommer få en diskrimineringslag? Under nästa mandatperiod lovade han, men erkände att det rent tekniskt skulle kunna klaras av under 2011.

Pelle Kölhed, RTP, uppmanade Folkpartiet att följa två spår istället för som man kommit att göra – blanda ihop äldre- och funktionshinderperspektiven. Pelle sa vidare att han trodde utredningen om bristande tillgänglighet som diskriminering skulle hamnat i någon byrålåda om inte DHR drivit på ett offentliggörande.