Varför är det så att alla partier vill se mer lönebidrag som lösning på arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning?

Jag har så svårt att förstå hur de kan fortsätta envisas med detta, trots att sysselsättningen gått ned på samma gång som mer pengar tillförts, trots att vi från handikapprörelsen hävdar att vi först och främst ska prövas för jobb på den ordinarie arbetsmarknaden utan lönesubvention, om det inte fungerar ska möjlighet till stöd från staten finnas, inte som i dag tvärtom.

Allra farligast var hans tanke om lönebidrag med bra villkor som stöd till organisationer. Vi vet att det i praktiken fungerar så, men – det är inte meningen med lönebidraget. Ett sådant synsätt är en del i den inlåsningseffekt lönebidraget kommit att bli. Ta fram ett annat organisationsstöd  istället för att låta enskilda som inte har nedsatt arbetsförmåga drabbas för att fattiga föreningar ska få stöd!

K-G Berström ställde i sin handikappolitiska utfrågning av Lars Ohly frågan om det är ett tufft förhandlingsläge med S i dessa frågor. Lars svävade lite men svarade att man möts med ambitioner även om V kanske vill gå längre och fortare än S.

Ohly vill att nationella handlingsplanens mål, som är satta till 2010, ska vara slutförda 2014, han vill ta bort de byråkratiska tidsgränserna för sjukförsäkring och höja ersätningen, hanvill ha tillgängliga arbetsplatser och anser att fastighetsägare inte ska kunna säga nej till bostadsanpassning så som i dag. Han hävdade att dessa frågor är allmänintressen, inte särintressen och att välfärd måste få kosta.

Anne Carlsson, Reumatikerförbundet och Lars Berge Kleber, Afasiförbundet kommenterade Ohlys svar:
Anne såg en stor svårighet i det faktum att han inget sa om att personer med funktionsnedsättning ska in på den reguljära arbetsmarknaden. Hon är också orolig för vad som kan komma att hända med sjukvården och valfriheten där om det blir V som får bestämma.