Efter sovmorgon, blogguppdaterande och tvätt sitter jag i soffan och försöker summera den gångna veckans intryck av hur partipolitiken och mediernas intresse fungerar.

Det är en skam och en nonchalans utan dess like – denna medvetna exkludering man ägnar sig åt från politiskt håll när det gäller personer med funktionsnedsättning.

Även om vi, som jag tidigare beskrivit, haft många bra möten och känner att många av också relativt hög uppsatta partipolitiker är kunniga och insatta i frågan om tillgänglighet, så väljs budskapet bort när man skall prioritera vad man skall säga i den allmänna debatten. När man skall välja vad man skall säga till sina väljare – då försvinner vi och raderas ut.

Det pratas om allas lika värde, grupper räknas upp och situationer exemplifieras – ett grepp som de flesta av partiledarna använt.

Men – menar man alla med alla, eller menar man alla utom xxx?
Varför undviker man annars så konsekvent att ta ställning för ett samhälle för alla, på riktigt?
Varför undviker man det faktum att en stor del av Sveriges befolkning utestängs från det dagliga samhällslivet på grund av bristande tillgänglighet?
Kom inte och säg att valet inte är medvetet, för det är det.

Tycker du det är ok?

Om inte – ta kontakt med riksdagsledamöterna från din valkrets. Hänvisa till Öppna Sverige!-budskapet om du vill. Skicka efter Öppna Sverige!-vykort från förbundskansliet och posta semesterhälsningar med dem till Reinfeldt, till Andreas Carlgren som ansvarig minister för byggfrågor, till Mats Odell som ansvarig minister för kommunernas verksamhet, till Maud Olofsson som ansvarig minister för näringslivet – där vi så ofta negligeras, till Nyamko Sabuni som ansvarig minister för att ingen diskrimineras, till partiledarna, till Åsa Torstensson som ansvarig minister för landets kommunikationer.

Självklart kommer det bli förändring någon gång. Utifrån mina kontakter upplever jag att mycket handlar om en generationsfråga – yngre generationer har mycket lättare att ta till sig det rättighetsperspektiv vi för fram. Det vi behöver är en allmän opinion för att personer med funktionsnedsättning på riktigt skall inkluderas i mångfaldspolitiken. Vi behöver ett tryck från allmänheten för att fel skall sluta begås, pengar skall sluta slösas på att göra fel och rätta till, pengar skall sluta slösas på att inte inkludera.