Efter sovmorgon, blogguppdaterande och tvätt sitter jag i soffan och försöker summera den gångna veckans intryck av hur partipolitiken och mediernas intresse fungerar.

Det är en skam och en nonchalans utan dess like – denna medvetna exkludering man ägnar sig åt från politiskt håll när det gäller personer med funktionsnedsättning.

Även om vi, som jag tidigare beskrivit, haft många bra möten och känner att många av också relativt hög uppsatta partipolitiker är kunniga och insatta i frågan om tillgänglighet, så väljs budskapet bort när man skall prioritera vad man skall säga i den allmänna debatten. När man skall välja vad man skall säga till sina väljare – då försvinner vi och raderas ut.

Det pratas om allas lika värde, grupper räknas upp och situationer exemplifieras – ett grepp som de flesta av partiledarna använt.

Men – menar man alla med alla, eller menar man alla utom xxx?
Varför undviker man annars så konsekvent att ta ställning för ett samhälle för alla, på riktigt?
Varför undviker man det faktum att en stor del av Sveriges befolkning utestängs från det dagliga samhällslivet på grund av bristande tillgänglighet?
Kom inte och säg att valet inte är medvetet, för det är det.

Tycker du det är ok?

Om inte – ta kontakt med riksdagsledamöterna från din valkrets. Hänvisa till Öppna Sverige!-budskapet om du vill. Skicka efter Öppna Sverige!-vykort från förbundskansliet och posta semesterhälsningar med dem till Reinfeldt, till Andreas Carlgren som ansvarig minister för byggfrågor, till Mats Odell som ansvarig minister för kommunernas verksamhet, till Maud Olofsson som ansvarig minister för näringslivet – där vi så ofta negligeras, till Nyamko Sabuni som ansvarig minister för att ingen diskrimineras, till partiledarna, till Åsa Torstensson som ansvarig minister för landets kommunikationer.

Självklart kommer det bli förändring någon gång. Utifrån mina kontakter upplever jag att mycket handlar om en generationsfråga – yngre generationer har mycket lättare att ta till sig det rättighetsperspektiv vi för fram. Det vi behöver är en allmän opinion för att personer med funktionsnedsättning på riktigt skall inkluderas i mångfaldspolitiken. Vi behöver ett tryck från allmänheten för att fel skall sluta begås, pengar skall sluta slösas på att göra fel och rätta till, pengar skall sluta slösas på att inte inkludera.

men i stort är jag nöjd med vårt arbete och hur vi synts i Almedalen.

Det blev ingen medieuppmärksamhet på plats i år – men det är inte heller något vi kunde räkna med.  Politikerveckan var i år större än någonsin och det har varit många som slagits om utrymmet.

Jag upplever dock att vi fått ett stort informellt genomslag på plats. Vi och vårt Öppna Sverige!-budskap har uppmärksammats. Flera har påtalat att de tyckt var och annan gått omkring med vår gröna knapp på sig.

Vi har delat ut flygblad, vykort och knappar med Öppna Sverige! – budskapet till de politiker, journalister, lobbyister och Almedalsbesökare vi mött och samtalat med.

Vi har besökt seminarier och där lyft vårt perspektiv på de ämnen som behandlats. Via twitter har vi rapporterat om tillgänglighet kontra otillgänglighet – vilket kunnat följas av de som bevakat almedalen på twitter – något jag också fått kommentarer om att man gjort. 

När vi inte kommit in har vi delat ut vår förbudsskylt.

Mycket positivt är att flera av våra kända partipolitiska profiler – både gamla och nya kontakter – kommit fram och uppskattat vårt budskap som de nu lärt sig känna igen – mycket dåligt är dock att detta uppmärksammande av frågan inte når ända upp i partitopparna.

Lördag eftermiddag ägnade jag och Daniel åt att inventera några av Visbys gator enligt den så kallade Kungsholmsmodellen – det vill säga genom att ställa tillgängligheten i relation till otillgängligheten.

Daniel tråcklade in sig i passagerarsätet i min lilla bil för att notera alla de restauranger, butiker, caféer och andra lokaler som är öppna för allmänheten på de gator vi valt ut. Våra rullstolar tog Ken hand om – min bil är för liten för två personer och två rullstolar på samma gång.

Att köra bil inne i gamla Visby är en pärs.

Det är trångt och det är mycket folk på gatorna – även om det sista dagen lugnat ner sig betydligt – en färd av detta slag hade inte varit möjlig tidigare i veckan.
Det är brant och det är mycket avstängt. Dock – har man parkeringstillstånd har man rätt att köra bil i Visby då bilen ju är att se som ett hjälpmedel och många gånger en absolut förutsättning för att kunna nå stora delar av staden.

Eftersom den medeltida delen är så tät och då vi hade alla rutor nere och då de flesta kände igen oss och våra gröna tröjor och visste vad vårt budskap om Öppna Sverige! står för blev det också något av en manifestation då de vi passerade hade full inblick i att det var en inventering av tillgängligheten som pågick.

Vi mötes av såväl uppmuntrande hälsningar från politiker vi pratat med så sent som tidigare på förmiddagen, glada och uppskattande tillrop från reklamfolk som utskällningar av boende som uppenbarligen blir provocerade av så väl bilkörning innanför ringmuren som kritik mot sin älskade stad.

Inventeringen kommer räknas ihop och läggas ut här inom kort.

När otillgängligheten i Visby kommer på tal bortförklaras den ofta med hänvisning till ålder – att vara medeltida tas som ursäkt.

För några år sedan invigdes ett modernt skrytbygge vid vattnet, nära högskolan och Almedalen, nämligen kongresshallen Wisby Strand. Jag var där och blev bestört över hur denna nya vackra byggnad med fantasiska naturmaterial och enorma ytor kunnat bli så oanvändbar utifrån bygglagstiftningens definition. Min kritik uppmärksammades i bland annat Radio Gotland och den vistelsen på ön avslutades med en inventering tillsammans med den kommunala tjänstemannen med ansvar för funktionshinderfrågor.

Den som läser SHT kanske minns min krönika över eländet, där jag berättade hur det skar i mitt estetiska hjärta att se hur man kladdade på svart målarfärg på de vackra vita stentrapporna utanför eftersom man ”glömt” att de skulle kontrastmarkeras – något man kunnat göra mycket vackert och effektfullt med steninlägg i avvikande färg.

Nu är huset i bruk och har varit så i några år och i år har det blivit extra  tydligt hur brister i planering och byggnation blir till diskriminerande utestängning när en miljö används utan tanke på allas delaktighet. Har tidigare i bloggen berättat hur Politikerveckans invigningsfest i söndags välkomnade gästerna upp för en låååång trappa från baksidan av huset – utan tillgänglig entré på marknivå eller tillgång till hiss i närheten. Detta för att man inte kunde låta gästerna passera genom den tillgängliga och användbara huvudentrén där det fanns utställare – vilket kunnat uppfattas som att kommunen premierade vissa… tydligen ok att diskriminera för att inte komma undan en sådan misstanke.

I torsdagskväll skulle vi göra ett försök att äta middag i kongresshallens restaurang. Då upprepades samma sak. Alla entréer från marknivå var låsta! Enda vägen in var via den minst 20 trappsteg långa trappan. Vi spred ut våra förbudsskyltar över den hånfullt röda mattan och uppmärksammades av hovmästaren som kom ned. Vi hade ett långt samtal och kontentan av hans ståndpunkt blev att inget kommer ändras utan att det blir olagligt att diskriminera. / Maria

På torsdagen debatterade man i Almedalen om framtidens bostadsmarknad och hur alla unga som under kommande år behöver en bostad ska finna en.

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman ansåg bland annat att bostadsbristen för unga kunde lösas med att sänka standarden och kraven på ungdoms- och studentbostäder. Han tyckte att dessa bostäder inte behöver vara tillgängliga och användbara för alla. Tydligen har Niklas inget behov av att få besök av MUF medlemmar med nedsatt rörelseförmåga.

Följande dag ordnade Moderaterna ett seminarium om bostadsmarknaden i Stockholm. Att diskutera bostadsfrågor tyckte dock Moderaterna inte var något för oss med nedsatt rörelseförmåga, eftersom seminariet hölls nere i en helt otillgänglig källarlokal. Svagt Nya Moderater! / Ken Gammelgård Förbundssekreterare DHR

Beklagar blogg-tystnaden! Efter problem med uppkopplingen – mobilnätet verkar ha varit utslaget i Visby (om det beror på åska eller statsminister Reinfeldts närvaro vet jag inte) – är jag hemma igen och i kontakt med internet.

Kommer nu uppdatera bloggarna med de senaste dygnens intryck. / Maria

Bland andra Kungliga Vetenskapsakademien, Kristdemokraternas seniorer, Naturskyddsföreningen och SKB har i och med sitt val av seminarielokal under Politikerveckan – fartyget SIGYN – valt att utestänga personer med nedsatt rörelseförmåga. Seminarierna, totalt 14, har handlat om allt från kärnavfall, elfordon, kris och förnyelse. / Maria

27 av veckans seminarier anordnas på Stockholmsbåten och på Teaterskeppet som ligger förtöjda i Visby hamn. Båtarna är otillgängliga. Detta val av seminarielokal innebär att arrangörer som Nynäshamns kommun, HSB, Riksbyggen, IOGT-NTO, Stockholm Business Region, Västerås stad, Skanska, Stockholms socialtjänstakademi medvetet valt att utestänga.

Vid kontroll visar det sig att man nu inte ens har en av de två ramper som behövs för att komma in framme. En ramp som inte ligger på plats hela tiden fyller ingen funktion och SKLs öppna hus i Burmeisterska vid Donners plats är åter att betrakta som utestängande! /Maria

Första gången som deltagare i Almedalen upplevdes det som en stor folkfest med alla människor som flanerade på Visbys gator. Almedalens första talare var Vänsterpartiets Lars Ohly. Folk som var i parken pratade sinsemellan så man fick koncentrera sig för att lyssna till talarna. Han följdes av Folkpartiet och sista kvällen var det Centern. Ingen politiker utom Vs nämnde något om rörelsehindrade. Urkasst!

Vi delade ut flygblad och kort om vårt budskap Öppna Sverige!. En hel del seminarier som anordnats besökte vi. Många platser där seminarierna ägde rum var inte tillgängliga vilket jag tyckte var mycket dåligt. Vi bojkottade dessa seminarier och sa vad vi tyckte. Vårt budskap om Öppna Sverige! mottogs med blandade reaktioner.

Så var det dags att lämna Visby efter nästan fyra givande dagar.
Vid pennan
Britt-Marie Gunnarsson
DHRs förbundsstyrelse

Kenneth Johansson C stöder vår kampanj Öppna Sverige!, här med knappen på bröstet, tillsammans med Britt-Marie Gunnarsson, tisdag kväll i Almedalen.

Efter att vi uppmärksammat och till våra kontakter i V och MP protesterat mot det faktum att det på torsdag bjuds in till ”Röd-grönt mingel” i otillgänlig miljö – något som står i kontrast till det budskap de röd-gröna partiledarna/språkröret förmedlade vid Marschen för några veckor sedan, pågår nu rampsnickrandet för fullt. I går blev jag kontaktad och fick redogöra för hur en ramp kan utformas. Ska bli spännande att se hur det ser ut när vi kommer dit i morgon. Om vi inte kommer in ställer vi oss utanför och delar ut våra förbudsskyltar med texten Ej för personer med funktionsnedsättning.

Denna hemska framtidsvision har stått parkerad bredvid parken i Almedalen. En gul buss med texten ”Nästa Generations Förskola”, det vill säga istället för att förskolan har sin hemvist i ett hus, i byggd miljö, skulle den förläggas i en buss, en otillgänglig och oanvändbar buss utan lyftplatta/hiss, vilket utestänger så väl barn med nedsatt rörelseförmåga som föräldrar med nedsatt rörelseförmånga och personal med nedsatt rörelseförmåga. Diskriminerande alternativ som måste stoppas!

Visserligen kunde jag och Britt-Marie komma in, men – trots att det är en föreläsningssal på relativt nya högskolan i Visby går det inte att komma ned till podiet, det går alltså inte att som rullstolsanvändare eller om man har svårt att gå att vara föreläsare, lärare eller att som student redovisa ett arbete för sina studiekamrater. Bedrövligt! Tyvärr är det så det ser ut i många föreläsningssalar på landets universitet och högskolor. En utformning som inte uppfyller kraven. Även om vi kunde ta oss in innanför dörren fanns inga platser avsedda för personer som använder rullstol. Alla andra – för de som inte har egen stol – har skrivplatta, el- och internetuttag.

Seminariet handlade om döva och hörselskadades elevers möjighet attt utbilda sig, det handlade om tillgänglighet, om stora klasser som ger en svår ljudmiljö, om dålig ljudutrustning – och i lokalen fanns en hörselslinga från 70-talet som inte fungerade! Seminariet leddes av Lars Lindberg och i panelen fanns bland andra Mikael Damberg (S) och Jan-Peter Strömgren HRF.

Efter en stund kunde vi inte längre vara kvar, Britt-Marie som inte fick plats någon annanstans än precis innanför dörren var så fort någon ville komma in eller gå ut tvungen att själv gå ut för att ge plats.

En allt för vanliga bild från studiemiljön vid landets lärosäten.